Efter några års funderande så har vi beslutat att flytta från Stockholm upp till Luvos som ligger 5 mil utanför Jokkmokk.
Det är som sagt ett stort steg och det har varit en del stopp under ett antal år, arbete,tryggheten att veta vad man har, ett fint hus på Värmdö, vänner, familj m.m.
Men det är också ett hektiskt liv att bo och arbeta i Stockholm. Dyrare boendekostnader, många timmars bilköer, ” folk ” i allmänhet verkar ha så bråttom till allting men framför allt så jobbar man jämt för att ha denna ” livskvalitet” som innebär ett fint hus med stor trädgård, bil, renoveringar/förbättringar, semesterresor, m.m.
Jag älskade huset på Värmdö med den fina trädgården, jag tror att vi har lagt ner den mesta tiden som vi kallar fritiden till att FIXA på hus och trädgård. Missförstå mig inte, det är själv valt, vi tycker det är kul att påta/odla i trädgården, renovera osv…
Men har vi också hunnit med att bara luta oss tillbaka och njuta av allt vi har åstadkommit? Väldigt sällan, eftersom dygnet inte räcker till och den lilla ork vi har kvar går till att återhämta sig för en ny hektisk vecka med arbete och alla måsten.
Det här är ju inget unikt, det är ju så dom flesta har det… jobba äta sova osv..
sen kan man ju diskutera ” livsstil” Vi har haft förmånen att kunna ha ett fint boende och en bra levnadsstandard med dom förutsättningar vi har haft… men kroppen och sinnet säger ifrån till slut.
Min son sa för en tid sen – Är det här meningen med livet? Jobba 5 dgr sen ledig 2 dgr för att kunna återhämta sig för en ny vecka? Och han är inte ens trettio!!
Sen kan man vända och vrida på detta… vi ska väl inte gnälla, det finns dom som har det värre, eller har inga möjligheter att välja! Absolut! Det finns alltid nåt att jämföra med.